En polare här i Whistler berättade att han blev jagad av en varg när han var ute och sprang för ett tag sen. Visserligen var det på kvällen och vargen hade även något byte som den förmodligen ville skydda, men han fick i alla fall springa som en tok genom snår och över en stor å för att bli av med den och efter att ha hört den historien har jag valt att enkom löpa dagtid.
Nåväl, idag när jag var ute och sprang, mitt på blanka förmiddagen uppenbarade sig såklart vargjäveln ungefär tio meter framför mig på en stig. Jag stannade upp och stod helt blixtstilla på stigen och det kan låta klichéartat men det kändes verkligen som om tiden gick i ultrarapid medan vargen blängde på mig. Sedan började jag försiktigt backa från den efter vad som kändes som en evighet och blev nu helt säker på att vargen skulle gå till attack.
Men istället för att lemlästa mig så raskade den ut i skogen igen lika snabbt som den kom och jag kunde pusta ut och njuta av adrenalinkicken. :)
torsdag 29 januari 2009
onsdag 7 januari 2009
Skrattkramp
5-1 till Kanada. Riktigt tråkigt avslut på en annars fantastisk turnering. Det är nästan så att man drar sig från att säga att man är från Sverige när någon frågor, bara för att slippa förnedringen från alla jovialiska kanadensare. Men trots den lite bittra stämningen fick jag i dag ett skrattanfall som nästan tog kål på mig. Följande utspelar sig:
Vi är på väg ner för backen och Fredrik känner sig väldigt pissnödig men avvaktar med att pissa för vi ska precis upp till en fjällstuga/restaurang för att värma oss och ta en pisspaus.
I sitt-liften på väg upp börjar Fredrik känna sig extremt nödig och jag börjar dryga mig och pratar om hur skönt det skulle vara att lätta på trycket och så vidare.
Plötsligt ser jag paniken i Freddans ögon och när det är ungefär en minut kvar av färdsträckan så blir det för mycket och han dinglar helt sonika fram herr'n och börjar katapult-pissa rakt ut. Vi hänger nu mitt över en av de största och folktätaste backarna och Fredrik strilar rakt ner i mängden. Och eftersom han inte ville pissa ner sin bräda så strilar han uppåt och snett åt höger så strålen kan även tydligt beskådas av de bakomvarande i liftarna. Synen från de som åkte i backen kan jag knappt tänka mig.
I alla fall var det sjukt roligt och jag höll nästan på att trilla ur liftstolen på grund skrattattacken!
Vi är på väg ner för backen och Fredrik känner sig väldigt pissnödig men avvaktar med att pissa för vi ska precis upp till en fjällstuga/restaurang för att värma oss och ta en pisspaus.
I sitt-liften på väg upp börjar Fredrik känna sig extremt nödig och jag börjar dryga mig och pratar om hur skönt det skulle vara att lätta på trycket och så vidare.
Plötsligt ser jag paniken i Freddans ögon och när det är ungefär en minut kvar av färdsträckan så blir det för mycket och han dinglar helt sonika fram herr'n och börjar katapult-pissa rakt ut. Vi hänger nu mitt över en av de största och folktätaste backarna och Fredrik strilar rakt ner i mängden. Och eftersom han inte ville pissa ner sin bräda så strilar han uppåt och snett åt höger så strålen kan även tydligt beskådas av de bakomvarande i liftarna. Synen från de som åkte i backen kan jag knappt tänka mig.
I alla fall var det sjukt roligt och jag höll nästan på att trilla ur liftstolen på grund skrattattacken!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
