Skrattkramp

5-1 till Kanada. Riktigt tråkigt avslut på en annars fantastisk turnering. Det är nästan så att man drar sig från att säga att man är från Sverige när någon frågor, bara för att slippa förnedringen från alla jovialiska kanadensare. Men trots den lite bittra stämningen fick jag i dag ett skrattanfall som nästan tog kål på mig. Följande utspelar sig:

Vi är på väg ner för backen och Fredrik känner sig väldigt pissnödig men avvaktar med att pissa för vi ska precis upp till en fjällstuga/restaurang för att värma oss och ta en pisspaus.
I sitt-liften på väg upp börjar Fredrik känna sig extremt nödig och jag börjar dryga mig och pratar om hur skönt det skulle vara att lätta på trycket och så vidare.

Plötsligt ser jag paniken i Freddans ögon och när det är ungefär en minut kvar av färdsträckan så blir det för mycket och han dinglar helt sonika fram herr'n och börjar katapult-pissa rakt ut. Vi hänger nu mitt över en av de största och folktätaste backarna och Fredrik strilar rakt ner i mängden. Och eftersom han inte ville pissa ner sin bräda så strilar han uppåt och snett åt höger så strålen kan även tydligt beskådas av de bakomvarande i liftarna. Synen från de som åkte i backen kan jag knappt tänka mig.

I alla fall var det sjukt roligt och jag höll nästan på att trilla ur liftstolen på grund skrattattacken!