Satan

Igår hände det som inte får hända. Jag, Claes och Fredrik åkte igår in på en opistad nerfart som bjöd på en hel del hopp och orörd snö. Vi stannade till i backen för att orientera oss och insåg att vi var tvungna att ha ganska hög fart för att komma fram till liftarna igen. Claes åkte först och jag strax därefter.

Plötsligt ser jag att Claes tappar balansen och en mängd små gupp och diverse hinder uppenbarar sig framför mig. Jag försöker hålla mig på benen men jag har på tok för hög fart och även jag mister balansen, samtidigt som jag ser Claes i ögonvrån resa sig upp. Jag ramlar baklänges och glider på rygg mot Claes med huvudet före, fortfarande i väldigt hög fart. (Enligt Fredrik såg det väldigt komiskt ut och det tvivlar jag inte en sekund på när jag visualiserar det framför mig. Tydligen flög vi som vantar och jag kapade Claes precis när han hade kommit upp på benen igen.)

Hur som helst så känner jag plötsligt en intensiv smärta i vänster armbåge och jag fattar först inte om jag har kolliderat med Claes eller inte. Jag rör på armen och konstaterar att den inte är bruten. Kollar även mina kläder men allting är i gott skick. Jag reser mig så småningom upp och tar liften ner till byn.

På nervägen börjar jag känna mig väldigt illamående och jag springer direkt in på mini-lasarettet här nere i byn. De ska precis stänga för lunch men jag påtalar att jag har väldigt ont i armen och gärna vill ha den undersökt med detsamma. Sköterskan som tar i mot mig är väldigt trevlig och konstaterar att detta måste lösas akut. Tydligen fick jag någonting från kollisionen perforerat cirka en centimeter rakt in i armen strax över vänster armbåge. Detta någonting har även dragit med sig kläderna in i jacket vilket medförde att kläderna turligt nog inte gick sönder.

Doktorn är dock väldigt hårdhänt och verkar hyfsat pissed off över att missa sin lunchrast. Hon ber mig lägga mig i en extremt onaturlig ställning på en stenhård brits. Jag börjar fundera om hon njuter av att se mig i plågor. Resultatet blir i alla fall några stygn och att jag måste hålla mig borta från backen i minst en vecka. Surt, surt, surt.

Hoppas det blir skitväder resten av veckan.